onsdag 30 november 2016

15 pass i november

Och efter dagens lunchträning 60 minuter checkar jag in det 15 träningspasset i november. Skönt att jag håller antalet träningspass. Jag är mycket nöjd med 15 pass per månad. 

måndag 28 november 2016

7 mil kvar till årsskiftet

Nu är det mindre än 7 mil kvar till årsskiftet – enligt min egen 25-milsutmaning. Det är helt inom räckhåll. Jag behöver kliva upp till 14 km per vecka istället för 13, men det är klart görbart.

Roligt! Jag kommer att klara det! Jag var lite rädd för att jag inte skulle göra det. Jag känner mig själv och vet att uthållighet inte är min starkaste sida. Det har varit lite skakigt på sistone – några veckor med väldigt få kilometer, och så har jag satsat extra veckan efter istället… Helst skulle jag vilja ”nöta” jämnt antal km varje vecka. Jag ska försöka hålla mig till den planen nu de sista veckorna på året.


Nu har jag bevisat för mig själv att jag kan när jag ger mig sjutton på det. 

Crawl för nybörjare

Jahopp. Nu är jag anmäld till Crawlkurs för nybörjare, som börjar tisdag morgon den 10 januari. Läskigt! Jag som inte gillar att gå omkring i baddräkt. Nu ska jag plötsligt gå omkring i baddräkt i grupp. Hu. Men det ska bli lite spännande ändå. Jag har ju baddräkt och simglasögon. Jag ska fixa ett klippkort på simhallen tror jag, så jag kan gå och träna lite simning först. Ska försöka hinna med det någon gång nu före jul så att inte allt är helt nytt när vi kommer till januari. Kommer jag ens ihåg hur man gör när man simmar bröstsim? (ja, det gör jag, no worries). 

Nu säger mitt dåliga träningssjälvförtroende att jag kommer att vara sämst på crawl och att alla andra redan kommer att veta hur man gör och därför stå och skratta åt mig när jag misslyckas. 

Dumma dumma hjärna!! Sluta!

söndag 27 november 2016

12 km på söndagseftermiddagen

Vid frukostbordet idag tyckte maken att jag skulle ha förtur på träning, om jag ville. Det ville jag så klart. På med träningskläderna (ullmammelucker - världens bästa plagg, och underställströja, vanliga tights och tunn jacka ovanpå.) och iväg. Magnus och Peppes podcast i öronen.

Det var soligt, 2-3 plusgrader och ganska blåsigt. Jag tog skogsstigen in mot Kärna Mosse men svängde vänster innan jag kom fram till åkern/järnvägen. Kom ut vid Hangaren och fortsatte förbi Malmen. Tog favoritspången in till mossen. Passade på att pausa vid scoutgården och upptäckte glatt att det finns offentliga toaletter där. Bra grej! Framförallt när man har sprungit fem km med ett antal koppar frukostkaffe i magen...

Jag rundade åkrarna, svängde ner vid Tift/Wärö och följde bilvägen sista kilometrarna. Det kändes bra hela vägen! Jag gick uppför Glyttingebacken, men på det stora hela känner jag mig mycket nöjd med dagens runda! Jag började rent av fundera på om jag kanske ska ta en tvåmilare runt årsskiftet. För två år sen tog jag ju 5 km i 8-minuterstempo, förra nyårsafton var det en mil i 7-minuterstempo, så 2 mil, eller åtminstone 15 km vore lite kul. Jag inser att jag inte skulle klara att höja tempot till 6 min/km men långsamt är också framåt. Nåja, det är en idé, inte ett mål. Vi får se!  Idag blev det i allafall 12 km. Med gårdagens promenad inräknad har jag fått ihop 15 km den här veckan. Ligger fortfarande efter, men det kommer att gå!

torsdag 24 november 2016

Simkurstips från kollegan

Skapa konto/bli medlem i LASS

kolla upp crawlkurser för nybörjare:
- Medley (släpp 28/11 kl 00:00) kursdagar 7:00 tisdagar eller 17:00 torsdagar, 8 tillfällen, 1300kr
- LASS (släpp 12/12) -vet ej dagar/tider/priser än
- Linköpings simidrottsförening http://www.svenskalag.se/lsf-simkurser-vuxna kurstillfällen lördagar eller söndagar, 15 tillfällen, 1500 kr
- Noc out har nog också kurser


håll utkik efter "Vansbrokurs" öppet vatten i Tinnis badsjö

Jag är en sån som springer

Long time no see. Det betyder inte att jag har slutat träna. Helt. Det har gått sämre på sistone, men jag har fortfarande mitt mål på 25 sprungna mil före årsskiftet inom räckhåll, men jag får nog ta och snäppa upp mig till 15 km i veckan för att det ska lyckas helt.

I lördags var jag i Vadstena på testkonferens. I bilen på väg dit nämnde han som körde att han hade tagit med löpargrejer. Jag var tyst en liten stund, sen pep jag att jag också hade det. Och vi kom överens om att ge oss ut på en runda tillsammans. Läskigt, men roligt. Jag var tveksam hela tiden. Det usla träningssjälvförtroendet dök upp om och om igen. ”Jag är inte så snabb”, ”jag har fokuserat på att springa längre sträckor snarare än snabbt på sistone” etc. Det visade sig att Kristian inte hade sprungit särskilt mycket alls, och aldrig längde än fem km egentligen. Plötsligt kände jag mig lite kaxigare. Och väl ute upplevde jag inte någon gång att jag var för långsam. Jag tyckte nog snarare att vi var ganska jämna. Det var visserligen jag som föreslog först att vi skulle vända tillbaka, men det var mest för att jag ville hinna med ett besök i SPA:et innan middagen också. Det gäller ju att få ut det göttaste av allt!

Kristian hade varit klok och tagit med pannlampa, vilket vi hade nytta av. Vi sprang från Vadstena Klosterhotell längs Vättern fram till kanalen in mot slottet. Där går en pir ut i sjön, med en liten fyr längst ut (den syns med lite god vilja som en kritvit prick ungefär mitt i fotot). Den ville jag till. De var dock ingen som helst belysning därute. 

Tack vare både sällskap och pannlampa tog vi oss ut på udden och rundade fyren. I mörkret lyckades jag missa en pollare i sten bredvid fyren, så jag drog i knät i toppen av den med full fart. Det gjorde ont, och jag blev livrädd att dyka i vattnet med huvudet före, men lyckades få upp balansen och klarade att springa vidare. Dagen efter var det svullet och smärtsamt, och med sårskorpa. Hå hå ja ja vad man utsätter sig för. J Men det var riktigt roligt både att springa i Vadstena, och kanske mer att springa tillsammans under en konferens. Att våga. Mycket nöjd. Jag kan ju faktiskt. 

Nu håller jag på att leta efter en cykel. Har på rekommendation av min cyklande kollega börjat luta åt att köpa ny cykel på lokal cykelaffär – inte minst för att lätt kunna få hjälp med service eftersom jag är inkompetent på sånt själv. Han rekommenderade även att gå med i klubben för att på så vis kunna få rabatt på cykel, reservdelar och tillbehör. Har inte gått med i klubben än, men det kan jag nog tänka mig att göra. Igen ger sig det dåliga träningssjälvförtroendet till känna: ”inte ska väl jag, jag är inte värdig att vara medlem, tänk om de andra tror att jag är bra på att cykla om jag går med i klubben, tänk om de genomskådar mig som bluff…”


Har jag skrivit nåt längre stycke om dåligt träningssjälvförtroende? Jag tror inte det. Jag kanske borde. Jag är så eländigt trött på det! Men det är svårt att komma ifrån. Jag har ärligt talat fortfarande svårt att säga om mig själv att jag är en sån som springer. Det tar emot. Jag vet inte varför. Jag ÄR ju en sån som springer? Snittar 13 km uppdelat på 2-3 ggr i veckan de senaste 14 veckorna. Visst 17 får jag säga att jag är en sån som springer!! Dessutom yoga-ish, step/funktionell träning, styrkelyft… Totalt 4-5 olika pass i veckan sedan i somras (undantaget en vecka då sjukdom stoppade).

Idag ska jag springa. Jag är en sån som springer.


tisdag 1 november 2016

Baddräkt

Jag promenerade till en sportaffär igår och provade en baddräkt. Konstaterade direkt att jag inte gillade den modellen, och vågade därför chansa på att köpa en annan modell på nätet. Igår klickade jag hem en sån här:













Den var på rea, så 265 spänn betalade jag. Passade även på att köpa ett par simglasögon (mycket så jag skulle slippa fraktkostnaderna, men jag kommer att vilja ha simglasögon med mig till Vansbro).

Eftersom det var gratis frakt tar det några dagar innan den kommer hit. Håller tummarna för att den sitter bra. 

måndag 31 oktober 2016

Lite shopping

Jag har blivit tipsad om en cykel att köpa, från två oberoende källor. Det måste vara en bra cykel! Jag ska nog faktiskt få titta och känna på en likadan hemma hos en bekant vars fru har en sån. Det blir bra. Det är en sån här:




http://www.planetx.co.uk/i/q/CBPXLDNAPEX1/planet-x-london-road-sram-apex-1-hydraulic-disc-road-bike


Jag har även fått tips om bra siter att köpa baddräkt på, tex simbutiken.se eller Tyr shop via lass.se. Det känns väldigt svårt att köpa baddräkt på nätet dock, så jag ska nog svänga förbi en sportaffär och känna/klämma lite.

söndag 30 oktober 2016

Ensam hemma

Det har varit en dålig period, alldeles för mycket stress på jobbet, för mycket stress hemma, fel mat och dryck, resor, tidsbrist, mens.

Nu är jag på väg tillbaka igen! Jag har fått några dagar alldeles för mig själv hemma i samband med barnens höstlov.

Igår sprang/gick jag 13,6 km. Det var det längsta jag gjort hittills i livet. Roligt! Jag var jättetrött hemma, otroligt motigt att komma ut, men efter ett par kilometer släppte det och jag fick lust att springa. Jag hade en ljudbok i öronen, det hjälpte till att klara av att vara ute så länge tror jag. Och så sken solen. Jag tog det lugnt, så det blev aldrig outhärdligt jobbigt heller. Kul att veta att det funkar med längre distanser också.

Oktober kommer att sluta med 16 träningspass enligt endomondo. Jag tror att jag har registrerat allt jag gjort, och tagit bort sånt som inte borde räknas. Också roligt att ge sig själv kvitto på att jag kan träna så många gånger som jag vill träna. Skönt att nå sitt månadsdelmål! Och jag är helt på banan fortfarande med mina kilometermål före årsskiftet. Förra veckan hade jag en svacka, men det tog jag igen den här veckan.

Det ska bli någon slags träning idag med. Eventuellt ett pass på gymmet. Jag ska på massage kl 10, kanske lyfter jag lite efter det? Eller så åker jag till Tornby och köper en baddräkt och tar en sväng till simhallen. Eller nåt annat. 

söndag 16 oktober 2016

11 veckor - mindre än 14 mil

Jag satte ju ett mål för mig själv för åtta veckor seda - att springa 250 km från då fram till årsskiftet.

Jag håller mig till planen, och till och med lite över plan.

Efter dagens 3,5 km är det mindre än 14 mil kvar totalt. Det kommer att gå fint!

Kommande vecka ser jag en viss risk att jag inte når distansmålet, men jag ska försöka få till träningen trots kvällsaktiviteter flera kvällar, samt att jag reser till Stockholm till helgen. Men med nåt lunchpass och kanske nån transportjogg ska jag nog lyckas få ihop det ändå. 

Snabb, snabbare, snabbast

Idag tog jag en kort runda medan maken fixade lunch. Jag gick ut i normalt tempo, som jag brukar bort till skogen. Sen tryckte jag på lite för att hålla tempot och inte sacka, och när klockan pep om att det bara var en kilometer kvar kände jag att jag fortfarande hade bra energi kvar i kroppen. Sista kilometern blev alltså min snabbaste. Sånt tycker jag är lite kul.

onsdag 12 oktober 2016

45 sekunder

45 sekunder.

Det är allt det tar.

45 sekunder.

Jag försökte räkna hur många jag hann med, men tappade bort mig efter två.

45 sekunder.

Jag trodde att jag skulle förvandlas till en liten blöt trött pöl på golvet.

Hur kan burpees vara så jobbiga?!?

30 minuter kondition med stepbräda i högt tempo kommer inte ens i närheten av samma tröttma.

45 sekunder. Det är allt det tar för att göra tvärslut på mig.

Efter passet idag satt jag en stund på bänken i omklädningsrummet och kände hur armar och ben skakade. Det var länge sen jag var så trött!

45 sekunder. Det är ju löjligt! Måste bli bättre på burpees. 

måndag 10 oktober 2016

Köpa cykel

Gaaah! It's a djungle out there!

Här står jag med min gamla trotjänare, en fem år gammal treväxlad 28tums Biltema Citybike med trasig handbroms. Den tar mig till och från jobbet varje dag, och ibland på olika ärenden in till stan eller liknande. Visst har jag funderat på att byta ut eländet, men den rullar, den tar mig från punkt A till punkt B, och så är det bra med det.

Och nu ska jag cykla tjejvättern. 10 mil på cykel. Självklart vill jag ha en mer ändamålsenlig cykel. Men, hur hittar jag en? Hur i hela friden ska jag veta vad jag ska ha? Vad har du för budget frågar nån. Inte vet jag! Jag har ingen aning om vilket pris som kan tänkas vara rimligt för en nybörjarcykel. Jag vet inte ens vilket sökord jag ska använda för att googla fram det. ”cykel” kan betyda så många olika sorter. Vad heter den cykel jag ska ha? Racer? Landsvägscykel? Nåt annat? Vad är egentligen en hybrid? Och när jag väl hittat en cykel som på bild ser ut ungefär som jag tror en lämplig cykel ska se ut så är det inte tumstorlekar man ska titta efter. Nejdå. 28 tum är helt fel i det här sammanhanget. 51 säger vi kanske. Eller 60? Inte vet jag?! Vad är det för storlekar? Vad ska jag kika efter för features i övrigt? Kan jag köpa en begagnad cykel, eller bör jag ah en ny för att våga lita på den? Är det nåt märke man bör spana efter? Nåt märke man bör hålla sig ifrån? Hur många växlar? Jisses… jag får hjärtklappning bara av att fundera på det. Hur ska det här gå?

söndag 9 oktober 2016

Springa med barn kan vara väldigt tålamodsprövande

Idag stod ca 5 km löpning på schemat. Jag tyckte att barnen behövde komma ut ur huset så jag frågade om de ville cykla bredvid mig när jag sprang. Det ville de. Det kändes som en bra idé när vi var hemma. Jag skulle få sällskap och de komma ut. Win win liksom.

Det gick bra till en början. I ganska hyfsat tempo tog vi oss mot skogen. Efter en dryg kilometer tyckte äldsta att det började kännas långt, och ville ta en genväg. Han fick cykla före en egen väg, medan lilla och jag höll oss till cykelbanan.

Vi pausade en stund vid utegymmet. Testade lite olika grejer där. Det hade regnat så det var ganska blött, och halt. Men kul. När regnet drog igång igen tyckte vi att det var dags att vända hemåt.
Av oklar anledning blev äldsta sur och stack iväg i full fart åt motsatt håll till den väg jag hade föreslagit. Jag hade ingen chans att hinna med honom. Lilla var orolig och bekymrad som vanligt när storebror blir arg. Efter en stund kom han faktiskt tillbaka och vi kunde prata och diskutera vilken väg som var mest lämpad att ta hem. 

Stora fick cykla före. Lilla tjatade hål i huvudet på mig på hemvägen. Det var inte någon mental avkoppling att ta barnen med på ett träningspass. Just nu är jag osäker på om jag gör om det, i närtid. Jag tycker fortfarande att det är en bra idé, i teorin, men det är väldigt mycket mer påfrestande än att bara springa med sig själv som sällskap.

onsdag 5 oktober 2016

Summering av september

Nu är det ny månad och hösten tar allt mer plats i både humör och trötthetskänsla.

Jag passar på att summera september.

17 olika träningspass har jag fått till. Det är löpning, funktionell träning, yoga, step och styrketräning. Jag gillar att blanda!

Jag har hållit mig till mitt mål att springa minst 13 km varje vecka. Än så länge håller planen för att få ihop 250 km före årsskiftet - räknat från nån gång i slutet av augusti. Det är jag mycket nöjd med! 6 veckor har jag hållit på med det.

Hittills har oktober börjat bra! Lite spring, lite step och intensiv funktionell träning på lunchen, idag har jag en dejt i gymmet med en kollega och imorogn är det ett yogapass inplanerat.

Jo, det här med att ha ont - jag tror jag börrjar få fason på höften! Det var länge sen jag hade så där intensivt ont att jag låg vaken på natten. Jag känner ju fortfarande av det ganska ofta, men mer at det är en "känning" än att det gör ont. Knät ger sig också till känna emellanåt. Jag kommer antagligen alltid dras med det. Det var nåt som blev dumt den där cykel/bilkrocken för ca 4 år sen... Men så länge jag kommer ihåg att pressa det utåt vis knäböj och grodhopp och liknande så går det bra. Sen är jag lite stel ibland i knät förstås, men det hör väl till när man blir gammal... ;)

måndag 3 oktober 2016

Låg puls

I lördags var det 40-årskalas hos en god vän. I söndags gav jag mig ut i spåret. Nöjde mig med fem kilometer och valde att hålla låg puls hela vägen. Så det gick långsamt. Men det var rätt skönt. Det tog väl en stund innan jag riktigt kom in i den där meditativa rytmen men den kom till slut. Just det där att känna att orken inte tar slut. Det går att fortsätta längre. Om tid och övriga aktiviteter hade tillåtit. 

Simma, sam, summit.

Jag har varit lite dålig på att uppdatera här. Har inte riktigt tid att skriva så mycket ikväll heller, men jag måste ju berätta för er att jag har varit och simmat 1000 meter, i simhallen.

Jag började vid skylten "Motionssim" men det gick oerhört långsamt, så jag flyttade över till "snabbsim". Efter ett tag kom det två äldre damer in i "min" fålla och de tyckte att det var bättre att simma bredvid varandra och småprata än att faktiskt simma, så när banan bredvid fylldes på med fyra riktugt snabba killar kände jag mig ivägen och flyttade över till "lek" där det bara var en annan person som simmade (och ingen som lekte)... Det var skönt och tevligt. Jag fick kramp i vaderna när jag skulle upp ur bassängen. Det var lite oväntat tyckte jag... Satt en stund i bastun efteråt. Det var härligt! Det blir minsann fler gånger!

Och så har jag börjat spana efter en crawlkurs. Fortsättning följer. 

Anmäld!

Idag anmälde vi oss till både Tjejvättern och Vansbro tjejsim. Nu är det på riktigt.



tisdag 27 september 2016

8 km

Igår tog jag långa vägen hem från jobbet igen. Först ett litet varv i Jägarvallen, sen vidare längs flygfältet förbi återvinningscentralen och in på spången i Kärna mosse. Den spången alltså! Den är så himla rolig att springa på! :)

De första fem kilometrarna kändes mycket bra att springa! Jag höll långsamt tempo, medvetet, men jag hade ork och energi att springa hela vägen utan att benen kändes stumma, och faktum är att den fjärde kilometern var också min snabbaste! kul! Sen blev benen stumma, lungorna knöt sig, och huvudet yrsligt, och de sista tre gick betydligt sämre. Promenerade till och med genom skogen efter järnvägen  på slutet.

Men ändå! 8 km sprungna första dagen i veckan. De första 5 gick i 7-minuterstempo. Bra jobbat!

Och den där spången... den ger mig glädje och energi. Jag sprang med ett leende på läpparna och hälsade glatt på folk jag mötte. Och även om jag blev trött så är det stor skillnad jämfört med tiden när jag inte åt järntillskott. Jag blir trött, men jag orkar! Det är en snudd på euforisk känsla. Så skönt att kroppen svarar. Oh joy! 

måndag 26 september 2016

Helgrunda med sällskap

Sonen följde med på cykel idag. Jag hade hoppats på lite draghjälp, men det var snarare jag som drog honom istället.

Vi bunkrade upp med lite smågodis i en påse, och en liten vattenflaska i fickan, och gav oss iväg. Han låg efter mig hela tiden, och jag väntade in, bad honom att försöka ligga bredvid för att ge draghjälp, småprata lite mm, men det var svårt. han blev trött. Vi pausade första gången med första godisbiten efter 1 km (utanför receptionen till Campingen). Sen satt vi på en sten vid 2 km. Vid 3 km var vi under vägen i tunneln och petade i gruset med en pinne. Sen höll han ut till ca 4,5 km då vi kom fram till lekplatsen vid Kärna kyrka. Där lekte vi (han) i klätterställningen och gungorna en stund och sen orkade vi sista biten hem igen, förbi åkern upp i skogen.

Mitt inne i skogen vid Kärna Mosse körde vi fartlek, på hans initiativ faktiskt. Jag fick springa lite i förväg, så kom han i full fart på cykeln och jag hängde med så långt jag orkade. Det var kul, men jag orkade så klart inte så många sådana rusher. Klockan mätte mitt maxtempo till 3:04 min/km. Bra gjort av mig!

På det stora hela kunde jag ändå konstatera att det gick hejdlöst långsamt (ca 10 min/km i snitt inklusive pauserna), men jag blev aldrig trött under turen egentligen. Jag orkade hela tiden springa, det var sonen som bromsade. Sådana pass är också värdefulla!

Jag kommer definitivt att ta med honom igen, men nästa långpass (vilket förhoppningsvis blir i eftermiddag) föredrar jag nog att köra ensam trots allt. Liiite snabbare ska det nog gå. :)

torsdag 22 september 2016

Intervallallalla på lunchen.

Idag hade jag och kollegan pratat om att springa tillsammans på lunchen. Tyvärr stämde inte våra kalendrar överens om när lunchen var idag, så jag sprang ensam. Tog en km genom skogen till vägen bredvid flygfältet, och sen körde jag 15x30/30. Idag kändes det äntligen rätt bra! Jag hade energi till att faktiskt köra alla 15 intervallerna (tog en minuts vila mellan 7 och 8) och på helt ok tid enligt klockan också. Tycker jag själv. klockan säger snitttid för alla intervallerna på 4:42. Lite långsammare på några, och lite sanbbare på någon.

Jag testade att försöka öka stegfrekvensen på slutet när jag började bli trött, och faktum är att jag kom upp i bra kadens och schysst tid. Jag kanske fick lite mer mjölksyra, men jag ska verkligen kämpa för att öka frekvensen när jag springer "vanligt" också. Det blir ju lätt så att jag sjunker ner och försöker ta stora kliv "bakifrån" istället för att vara på tå och trampa ifrån, kanske framförallt när jag blir trött.

Hur som helst. Glädjen i att orka 15 intervaller, och även kunna jogga tillbaka till Ericsson utan att känna mig döende! 

söndag 18 september 2016

MIndre än 20 mil kvar på 15 veckor, och lite mindervärdeskomplex

Idag sprang jag i planerat lugnt tempo hemifrån, via Glyttinge, ner förbi åkern och upp vid Kärna kyrka, in över mossen, under järnvägen och upp mot villaområdet igen. Mycket trevlig runda. Men ganska frustrerande. Det kändes fint, superbra faktiskt de första 3, lite trögare på fjärde, och femte tvingade mig att gå nån meter uppför en backe. Men de första fem var ändå ok. Sen fick jag jätteont i magen, och det gick betydligt sämre de sista 2,5 kilometrarna. Jag var nöjd ändå. Jag gjorde det, och jag nådde mitt distansmål den här veckan.

Några timmar senare hade även maken hunnit var ute på löprunda. Han var nöjd. "När jag springer så här långsamt känns det som att jag kan springa hur långt som helst!". Jag undrade så klart vad han har för tempo, och idag när han sprang jättelångsamt i 14 km höll han 5:45/km.

Mhm. Min snittid låg på 7:56 totalt, men de första fyra gick i ganska jämnt 7-minuterstempo. Jag vet att jag bara ska jämföra mig med mig själv, men jag kan inte låta bli att lite frustrerat sloka med axlarna och tänka att det jag presterar är skitdåligt. :( Jag tänker sura lite nån timme, senare ska jag komma ihåg att jag förutom att jag har sprungit drygt 5 mil på fyra veckor, faktiskt har yogat på fredagarna och styrketränat på gymmet ett par gånger, och dessutom med järnbrist. Jag är inte det minsta rädd för att ge mig ut på rundor som är längre än fem kilometer. Jag kör intervallpass ibland. Jag drar ihop ett lag till en löpartävling. Det har hänt mycket de senaste åren. Men allt det där ska jag tänka på senare, efter rabarberpajen och kaffet, när jag har surat klart. 

fredag 16 september 2016

Mjärdevistafetten

Igår smällde det!
På första sträckan Jimmy, som sa "ca 15 minuter" och klockade in på 13:52, 2:a sträckan tog Stefan på 14:07. Jag på 3:e 17:43 (6:06 snittid) vilket jag är mycket nöjd med! Över förväntan! Christoffer körde sista sträckan, snabbast i laget på 13:34.

Det var kul! Jag gillar stafetten. jag gillar distansen 3 km, och det där att kunna ta rygg på någon, fast ändå slippa trängas. Kanske springa om ett par stycken.

Det gick ju faktiskt rejält över förväntan. Jag var rädd att jag inte skulle klara att komma under 20 minuter, men det gick ju finfint. Nästa år ska jag neråt 15! Det kan jag klara. I know it! Dessutom är det ju snart dags för tjejlidingö i så fall... Då ska jag vara i form.

Många gnällde på att det var kvavt och varmt igår, och att vädret ställde till det för tiderna. Jag vet inte. Jag led inte nämnvärt över värmen, utan det var nog mer som vanligt att energin helt enkelt tar slut. Men jag sprang hela vägen utan att gå överhuvudtaget, och hade dessutom krafter kvar att öka efter uppförsbacken, så det blir definitivt godkänt.

Jag var lite rädd att inte känna igen Stefan som skulle växla över till mig. När jag stod och väntade utan glasögon insåg jag att jag såg löparna som kom ner mot mål ganska dåligt, kunde mest urskilja färgen på kläderna - och vilken färg hade han egentligen på tröjan?!? Men det gick så bra så. Inget jag hade behövt stressa upp mig över. Det är intressant vilket fokus man har. Även när jag kom in till mål var jag så fokuserad på att se Christoffer för att kunna lämna över stafettpinnen så jag har ingen aning om ifall det stog fler i startfållan och väntade eller inte...

Rolig kväll helt enkelt! 

torsdag 15 september 2016

Några ord igen om järnbrist

Jag fick äntligen provsvaren igår. Jag ligger inom normalintervallen, men väldigt nära den lägre gränsen för både hb och depåvärden. Inte sjukligt, men eftersom jag alltid tidigare har haft bra hb i alla fall (senast jag kollade i blodbussen låg det på 149) tänker jag att det nog verkligen ändå är så att jag har känt av sämre värden. Depåerna har jag ju aldrig mätt tidigare.

Jag fortsätter äta Niferex ett tag till!

Jag upplever själv att det känns bättre nu än för några veckor sedan. Jag tror det hjälper. Jag tycker att jag har mer energi. Blir inte riktigt lka trött av att gå uppför en trappa tex. Jag kommer ju aldrig att få veta om det bara är placeboeffekt, av att jag tror att jag ahr järnbrist och att jag tar en tablett som jag tror hjälper mot det och då upplever jag att det blir bättre. Men det spelar ju faktiskt ingen roll om det är placebo eller medicinskt bevisbart - känner jag mig piggare och mer energisk så gör jag! Och det är bra.

Strax ska vi springa Mjärdevistafetten. Jag är mentalt inställd på att göra en bra tid. Jag tror att det finns hopp om samma tid som förra året! Jag har börjat visualisera mig själv springa och ta i uppför sista backen, över krönet, rakt framåt några meter och så neråt höger mot målet. Nu är jag sugen och peppad! Ska hämta en kaffe latte och ladda med den och en banan. Om en och en halv timme är det dags att byta om och röra sig mot starten. 

tisdag 13 september 2016

Kettlebells! (för att jag själv ska komma ihåg...)

Jag vill ha kettlebells! Jag inbillar mig att det skulle hjälpa mig att komma till skott med hemmaträning. Och samtidigt vet jag att jag har svårt att få till det hemma. Kanske är det ytterligare ett prylbegär. Kanske blir den bara stående och samlar damm. Men det skulle vara kul att testa. Jag inbillar mig också att en orsak till ingen hemmaträning är för att jag inte vet vad jag ska göra. Jag skulle vilja inreda en träningshörna hemma, med matta, gummiband, pilatesboll (som är pumpad), kettlebell, och foamroller. Jag tror att det skulle bli roligare att träna då. Men jag behöver att barnen inte leker runt med det.

Tänker nog önska mig en 8-kilos kettlebell i julklapp. Har fått tips om att köpa dem på Rusta - billigt och praktiskt. Kalle Zackari Wahlström kör visst med 48-kilos emellanåt, men hey, 8 är mer än noll!

Här finns Move it Mamas lilla kettlebellguide. Bra läsning! 

Promenader är också skönt!

Igår var jag så gräsligt trött efter jobbet, så allt jag ville var att lägga mig i fosterställning och tycka synd om mig själv. Familjen skullepå skidskytteträning och jag insåg att jag hade två val. Det ena var att verkligen lägga mig i soffan/sängen och sova medan de var borta, och det andra var att följa med och få frisk luft och ta en kort promenad i alla fall.

Jag valde det sista. Satte på en podd och gick iväg. Tänkte nöja mig med 2-kilometersspåret, men kände rätt snabbt att det var skönt att promenera lite, så jag höll på hela timmen som de andra tränade. Det finns många stigar att gå på i Hackeforsskogen! Jag valde att vara utan gps och klocka, så jag vet inte alls hur långt det blev, men det kvittar. Det var inte det som var syftet. Syftet var att tanka ny energi, och det gör jag bra i naturen.

måndag 12 september 2016

Lunchintervaller

På torsdag är det dags för Mjärdevistafetten. Idag hade jag planerat ett sista försök att toppa farten och formen till torsdag, och mycket motvilligt eftersom jag kände mig supertrött, bytte jag om till träningskläder och löparskor vid kl 11:00. Jag hade bestämt mig för att köra intervaller. 15x30/30 på asfalt bredvid flygfältet bakom Jägarvallsskogen.

Jag sprang från Ericsson. Ganska exakt 1 km till vägen. Det tog mig 6:30 att komma dit. Kändes bra! Jag försökte mig på att öka stegfrekvensen och är väldigt nyfiken på att se den statistiken om det går att tanka ner det från klockan. Batteriet tog slut så jag har inte kunnat synka mot mobilen än.

De första intervallerna gick fint, enligt plan. Jag blev trött och totalt stum i benen, så efter hälften (8st) tog jag nån minuts längre vila. Sen körde jag på fyra till, men där nånstans stannade klockan så jag har inte tider på de sista. Och jag var inte tillräckligt stark mentalt för att fortsätta intervalla utan klocka, så det blev inte 15 idag heller. Nästa gång kanske, tredje gången gillt...? Det går fortfarande löjligt långsamt. Jag är lite nervös inför torsdagen, men det blir som det blir.

Anyhow. Jag promenerade en bit och sprang en bit på vägen tillbaka till jobbet. Nöjd med insatsen trots allt. Intervallerna hade kunnat gå bättre, men på det stora hela hade det kunnat gå mycket sämre också! Ca 3 km in på löparkontot idag.


fredag 9 september 2016

Lunchjogg med sällskap

Igår tog kollegan Smrutti med mig på en lunchjoggingtur. Vi sprang förbi golfbanan, in till Rydskogen, ett varv på 2,5:an och upp klängs andra sidan av golfbanan tillbaka. 8,5 km totalt. Det tog över en timme.

Jag tog helt slut. Jag fortsätter att skylla på tömda järndepåer, och Smrutti höll med till viss del när jag beskrev symptomen. Jag vill så gärna få resultaten för proverna jag lämnade för snart två veckor sen. Men de kommer väl.

Hur som helst har jag definitivt fyllt kvoten för den här veckans löpning för att kunna uppnå mitt mål på 250 km till årsskiftet. Fixar jag 13 km per vecka så fixar jag målet. Det skulle vara skönt/kul att komma upp i mer är 13 km per vecka för att inte känna mig stressad och pressad - det lär ju komma nån vecka med förkylning eller liknande då jag inte kan springa... Jag tänker att eftersom jag klarade 13 km med ett intervallpass och ett 8,5 km pass den här veckan, så borde jag kunna göra om det plus stoppa in ett helgpass dessutom nån annan vecka, när vi inte ska på 70-årskalas på helgen.

Förresten har jag fått en gratis vecka för träning på simhallen, måste påbörjas senast den 2 oktober. Det är ju bra med tanke på simträning inför Vansbro...

Men nu, yoga om en kvart!

tisdag 6 september 2016

Intervaller

Det är jobbigt med intervaller. Det är extra jobbigt med intervaller när det är flera långa (sommar)månader sen sist.

12x30/30 fick det bli. Jag körde dem på cykelbanan i rydskogen. Först drygt 2km uppjogg och sen satte jag igång. Knappt 100 m per intervall. Den snabbaste gick på 5:32. Inte så snabbt. Men jag gjorde det!! Det känns bra inför stafetten nästa vecka.

Sen promenerade/joggade jag hem, ytterligare 2 km. Nu är jag lite trött, men nöjd.

Jag tänkte när jag sprang hemifrån att jag ska göra planka/plog/brygga/kråka hemma efter.... Meeen nu tänker jag inte det längre. Jag blev för trött. Nu väntar jag på att barnen ska komma hem från skidträning så jag får natta dem.

söndag 4 september 2016

Söndagsspring

Det behövdes städas vid skidklubben idag, och medan maken ägnade sig åt det passade jag på att känna på trekilometerslingan.

Jag tror att det var värre backar på trean än på femman! Sjukt jobbigt, men ett roligt spår. Det vill jag springa fler gånger!

Efteråt hängde barnen och jag vid utegymmet en stund.

lördag 3 september 2016

Lördagsspring

Igår firade skidklubben 50 år, bland annat med familjedag m aktiviteter och tårta.
Jag tog med barnen i bilen och plockade upp kollegan med son och så åkte vi dit.
Barnen hittade nån kasta bollgrej, så vi mammor lämnade dem där och tog ett varv i skogen. Vi valde 5-kilometersspåret.
Det fanns några riktigt elaka backar där, sånt som jag behöver! Det gick långsamt, i trevligt prattempo, och vi pratade hela vägen. I några backar tvingades vi gå pga min dåliga form. Men vi var överens efteråt att vi vill göra om det tillsammans, och om vi skulle klara det där spåret utan att gå så skulle vi känna oss trygga inför Lidingö tjejlopp nästa höst.
Sen åt vi tårta, testade grejerna på utegymmet, och köpte begagnade längdskidor inkl pjäxor till kollegan för 1300 spänn. Bra lördag!

fredag 2 september 2016

Fredagsyoga

Yoga igår. Idag gör det ont i kroppen. Jätteont.

Over and out.

torsdag 1 september 2016

Ska vi prata om järnbrist?

Nej, inte idag. Inte så mycket i alla fall. Men förhoppningsvis är det förklaringen till varför det går så segt för mig med löpningen. Jag sprang hem från jobbet igår, via Jägarvallen för att få till några extra kilometrar, men jisses vad tungt det var! Hoppas på svar snart (lämnade blodprov i måndags), och att det "bara" är järnbrist som i så fall går att råda bot på. För när det går så tungt är det inte kul!

Men i alla fall. 3,8 km in på kontot. Då är jag nere på mindre än 23 mil kvar före årsskiftet! Tjoho! 

söndag 28 augusti 2016

Träna med barn

Idag ville 8-åringen följa med och träna. Han cyklade och jag sprang. Det gick hyfsat. Lite svårt att hålla jämt temp, det fanns andra distraktioner, men han var snäll och peppande i uppförsbacke. Efter 2,5 km var vi framme vid motionscentrum.

Vi parkerade cykeln, och hängde lite (med betoning på hängde...) på utegymmet. Lyfte stockar, hängde (albin gjorde chins men det klarar inte jag än), situps, balansgång, boxjumps, lite armhävningar och tricepsdips mm. Sen sprang/cyklade vi hem igen.

Sonen fick vittring på hemmet, och farten ökade märknart, men jag hängde med ändå. Väl hemma fanns fika framdukat av make och dotter. Trevligt! Väldigt roligt att göra det tillsammans med sonen!

onsdag 24 augusti 2016

Materialsport?!!

Kom nyss på att jag får anledning att köpa en massa nya prylar om jag ska göra tjejklassikern! Cykel, hjälm, cykelkläder, solglasögon, våtdräkt, simglasögon, nya snabba trailskor, ny skiddräkt... jisses vad jag kan shoppa! För allt sitter ju i materialet, det kan vi väl vara överens om? Jag behöver nog inte träna, bara jag köper rätt grejer....



Träningsvärken!

Mhm. Jag är i betydligt sämre shape än jag trodde... Efter det där gympasset igår morse har jag nu ont överallt. Mest från bänkpressen. Sonen petade lite på mig, på framsidan av axeln,och jag skrek. Sen försökte jag gå uppför trappan utan att känna mig som en anka. Det gick sådär... Imorgon är det nog bättre, väl?!

tisdag 23 augusti 2016

Styrketräning och Mjärdevistafett

Jag behöver bli starkare än vad jag är idag - i hela kroppen. Imorse gick jag till gymmet på jobbet. Körde squats, bänkpress och rodd med stång 30 kg. Är sugen på att köpa hem kettlebells. Har hittat ganska billiga på Rusta. Det kan få vara en belöning till mig själv om jag lyckas höja tempot på löpningen kanske.

Det är bra med gymmet på jobbet! Det är enkelt. Finns inga hinder att gå dit. Det enda är att det kan bli trångt vissa tidpunkter (typ lunch) Jag ska se till att lägga in minst ett gympass i veckan för styrketräning. Skulle behöva få rutin på att göra lite bålstyrkeövningar hemma också efter löprundorna. Men nu ska jag inte stressa sönder mig för det här heller.

Vi har bestämt att vi ska köra samma lag i Mjärdevistafetten i år igen, med en utbytt medlem (pga slutat på företaget). Nu ska jag kämpa i ett par veckor för att höja hastigheten på 3 km! Vill göra det bättre än förra året. Så här skrev jag då: "mjärdevistaffetten. tredje sträckan. väldigt roligt! enligt banmätningen var det 2.9 km, den officiella tiden är 17:23, snitt 5:59/km. men gps:en sa att det var kortare, så ca 2.85 (6:06). kul hur som helst!"

måndag 22 augusti 2016

250 km

I helgen bestämde jag mig för att testa om jag klarar att ha ett distansmål. Det är 18 veckor kvar till årsskiftet. Kan jag klara 25 mil löpning till dess? 1,5 mil i veckan. Det är typ ett milpass på helgen, ett 7,5 km på nån lunch, och ett intervallpass nån kväll. Definitivt görbart. Klarar jag det få jag definitivt köpa en racercykel, för då har jag visat att jag kan committa.

Första skälvande steget

Att genomföra tjejklassikern.

Hur svårt kan det vara? Det kan man ju göra utan att ens träna. Ska du göra en klassiker ska du väl göra den ordentligt? Göra den riktiga klassikern?

Så kan det låta. Både från omgivningen, och kanske framförallt inuti mitt huvud. Men för mig som är överviktig och relativt otränad är det ändå en ordentlig utmaning. Kanske mest för att jag aldrig har cyklat mer än till och från jobbet, eller simmat ens 50 meter mer än i en varm bassäng. Jag har nog aldrig kört 3 mil skidor på en dag heller.  Springer en mil gör jag faktiskt då och då, alltid något.

Men det kan vara kul att testa! Det ger ju tydliga träningsmål. För min del handlar det även en del om att se om jag klarar av att committa. Jag kommer att skriva om dåligt träningssjälvförtroende här. Jag kommer att skriva om tvivel, om förkylningar, och att hellre krypa ihop i soffan under en filt och läsa Runners World (eller en skönlitterär bok...) än att ge mig ut och träna. Och så kommer jag att skriva om vad jag faktiskt gör. Hur jag känner och tänker. Vara stolt när jag gör nåt som är bra i mina ögon! Det handlar om mitt liv. Min resa. Min träning. Min blogg.

Jag finns även på Instagram som @agnetha_till_tjejklassikern.