söndag 18 september 2016

MIndre än 20 mil kvar på 15 veckor, och lite mindervärdeskomplex

Idag sprang jag i planerat lugnt tempo hemifrån, via Glyttinge, ner förbi åkern och upp vid Kärna kyrka, in över mossen, under järnvägen och upp mot villaområdet igen. Mycket trevlig runda. Men ganska frustrerande. Det kändes fint, superbra faktiskt de första 3, lite trögare på fjärde, och femte tvingade mig att gå nån meter uppför en backe. Men de första fem var ändå ok. Sen fick jag jätteont i magen, och det gick betydligt sämre de sista 2,5 kilometrarna. Jag var nöjd ändå. Jag gjorde det, och jag nådde mitt distansmål den här veckan.

Några timmar senare hade även maken hunnit var ute på löprunda. Han var nöjd. "När jag springer så här långsamt känns det som att jag kan springa hur långt som helst!". Jag undrade så klart vad han har för tempo, och idag när han sprang jättelångsamt i 14 km höll han 5:45/km.

Mhm. Min snittid låg på 7:56 totalt, men de första fyra gick i ganska jämnt 7-minuterstempo. Jag vet att jag bara ska jämföra mig med mig själv, men jag kan inte låta bli att lite frustrerat sloka med axlarna och tänka att det jag presterar är skitdåligt. :( Jag tänker sura lite nån timme, senare ska jag komma ihåg att jag förutom att jag har sprungit drygt 5 mil på fyra veckor, faktiskt har yogat på fredagarna och styrketränat på gymmet ett par gånger, och dessutom med järnbrist. Jag är inte det minsta rädd för att ge mig ut på rundor som är längre än fem kilometer. Jag kör intervallpass ibland. Jag drar ihop ett lag till en löpartävling. Det har hänt mycket de senaste åren. Men allt det där ska jag tänka på senare, efter rabarberpajen och kaffet, när jag har surat klart. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar